Bärbar medicinering

Bärbara medicintekniska produkter kan ses som början på en framtid där patienterna får mer precisa diagnoser, skräddarsydd behandling och kontinuerlig övervakning,med allt färre läkarbesök. 

Det är bakgrunden till att den globala marknaden för bärbara medicintekniska produkter enligt Market Watch beräknas växa till 56,6 miljarder USD fram till 2030, från 17,4 miljarder USD 2020, med en sammantagen årlig tillväxttakt på 19,5 procent.

Tekniskt sett är bärbara medicintekniska produkter inget nytt — nikotinplåster har använts i konsumentledet sedan 1980-talet — men en ny generation smarta bärbara produkter håller på att växa fram. Här kan nämnas implanterbara produkter som inte bara behandlar ett tillstånd utan även samlar in enorma mängder hälsodata. Dessa anordningar är etttillförlitligt sätt att administrera läkemedel utan närvaro av utbildad personal. De använder samtidigt sensorer för att låta läkare i realtid övervaka vitalparametrar som glukosnivåer och fysisk aktivitet.

— Bärbara enheter möjliggör en mer patientcentrerad inställning till diagnostik och behandlingar jämfört med hur det gjordes tidigare, när man måste gå till läkarmottagningen för att få en diagnos och eventuellt ett recept. Ofta samlar dessa enheter kontinuerligt in data i realtid istället för vid varje läkarbesök. Det betydertidigare diagnoser och förebyggande, snarare än avhjälpande, åtgärder vilket sänker de totala vårdkostnaderna, säger Ursula Nollenberger.

Tekniken för bärbara medicintekniska produkter utvecklas snabbt, och produkterna blir allt mer komplexa. Tillverkarna utmanas att tillverka enheter och komponenter som är implanterbara, som väger mindre än 0,02 gram och som kan pusslas in i ett utrymme på 5 mm³. Läkemedelsadministration befinner sig också i en period av snabb utveckling. Många läkemedel ges via små, silikonbaserade administrationsanordningar som frigör den aktiva substansen direkt och med färre biverkningar.

Dessa enheter måste uppfylla många krav. Det är en stor efterfrågeökning på lösningar av biokompatibla, implanterbara och bioresorberbara material, som erbjuder funktioner som konduktivitet, spårbarhet, vidhäftning, absorption av aktiv farmaceutisk ingrediens (API) eller smörjförmåga. Enheterna som uppfyller de nödvändiga tröskelvärdena måste återspegla patienternas behov, maximera komfort och tillåta rörlighet i det dagliga livet, och samtidigt vara lätta att använda. 

— Nyckeln till framgång ligger i konstruktionen. Det gäller att  omvandla en bra idé till något genomförbart. Det är många frågor som kräver svar: Hur kan idén föras
från prototypstadiet till serieproduktion? Är produkten skalbar till högvolymstillverkning? Kan priset bli rimligt? Är den robust? Och — viktigast av allt — är just det här det bästa sättet att lösa den aktuella uppgiften? 

Framsteg styrs dock även av andra faktorer. Tillsynsmyndigheter kan ställa upp betydande hinder. Cybersäkerhet har också blivit en knepig fråga i sammanhanget. Sektorn är relativt ny, och det innebär att regelverket hela tiden förändras, med nya krav som styr allt från den biologiska risken med anordningar till efterlevnad av standarder för kemiska ämnen. Ursula Nollenberger konstaterar att insatserna är höga.

— Om du använder en enhet som övervakar dina blodsockernivåer, då måste den fungera. Det är människors liv som står på spel, konstaterar hon.

Många hinder kan övervinnas när konstruktörer samverkar med erfarna tillverkare av medicintekniska komponenter i början av processen. På så sätt kan man redan i ett tidigt skede få input från experter om alla aspekter av konstruktionen och produktionen, som prototypframställning, produkt- och processutveckling, materialval, bearbetning, verktygstillverkning, kvalitets-, reglerings- och valideringsplanering, uppskalning och automation.

Med rätt partner finns det inte mycket som kan hejda utvecklingen av utrustning som ytterligare förbättrar diagnostik och behandling av patienter. Takten i denna utveckling beror emellertid på hur snabbt uppfinnarna kan omvandla teoretiska idéer till funktionella, skalbara produkter, enligt Ursula Nollenberger. 

— Akademisk forskning är redan på plats. Nu handlar det om att ta till sig tekniken och tillämpa den. Att förvandla forskningsprodukter till funktionella sådana är en fråga om att se möjliga kopplingar, avslutar hon.