Elfenbenskusten: Starkt socialt ansvarstagande under prispress

Elfenbenskusten: Starkt socialt ansvarstagande under prispress

I Elfenbenskusten har Trelleborg sin viktigaste naturgummileverantör i Afrika. Företaget – SAPH –är en del av en familjeägd koncern.

Trelleborg besökte den största gummianläggningen i november 2018 och fick titta närmare inte bara på själva produktionen utan även de omfattande sociala projekten med boende, daghem, skolor, kantiner och vårdcenter.

Naturgummianläggningen i Bongo i sydvästra Elfenbenskusten är Afrikas största. Här finns kapacitet att producera 56 000 ton naturgummi om året. Råvaran kommer bara till 15 procent från den egna närliggande plantagen, den resterande andelen kommer till anläggningen i mindre lastfordon från mindre odlare i regionen, som får betalt efter vikt till rådande världsmarknadspris. Gummit kan skördas alla årets månader utom januari/februari.

Råvaran består av ”cup lumps” som är ett begrepp i branschen. Klumpen (”lump”) är koagulerad latex från trädet Hevea Brasiliensis som tappats ned i en kopp (”cup”). Beroende på hur länge den fått ligga i solen och torka varierar färgen, mörkare brungul ju mer sol och oxidation den utsatts för.

”Det första steget sen vi tagit emot en batch är en kvalitetskontroll – att råmaterialet innehåller tillräcklig halt av användbart gummi. Efter detta följer tvättning, blandning, skärning och torkning”, beskriver den kvalitetsansvarige Etienne Bertrand (längst till vänster i bilden ovan) medan han leder oss besökare genom processen i fabriken.

Skyddsutrustning

En slående detalj är de stora grafittiliknande uppmaningarna på väggarna om att bära skyddsutrustning: hjälm, skyddsskor, glasögon, och i de fall det behövs även hörselskydd. Så vitt vi kan se följs uppmaningen verkligen. Något som talar för detta är att man fått ner olycksfrekvensen till nivån strax över 3, eller 13 olyckor allt som allt under 2017.

Den inledande tvättningsdelen använder stora mängder vatten i väldiga kar. Anläggningen har nyligen investerat i en omfattande vattenreningsanläggning med stora bassänger intill fabriken, vars mål är att kunna återanvända det nedsmutsade produktionsvattnet i processen. Man har inte lyckats helt och fullt ännu, men har ändå nått en kvalitet där det renade vattnet kan användas exempelvis till det första steget i produktionen eller för bevattning.

Efter torkningen är en färdig bal naturgummi brungul till färgen och väger 35 kg. Inplastade staplas säckarna på en pall, och 36 säckar ger en sammanlagd pallvikt på ca 1 260 kg.

I det stora lagret i slutet av produktionskedjan ligger ungefär 2 000 ton naturgummi av olika kvalitetsgrader på pallar. Varje pall är kvalitetskontrollerad via det interna labbet som har till uppgift att säkra kvaliteten. Därför görs obligatoriska tester för att hitta eventuella föroreningar. Proverna sparas för att man ska kunna spåra och dubbelchecka eventuella kundreklamationer.

Ute i plantagen

Själva produktionen i fabriken ser klart professionell ut och förefaller jämförbar med europeisk standard. Men hur är förhållandena ute på fälten, i den intilliggande plantagen? Vi får följa ett team av så kallade ”tappers”.

Även dessa bär skyddsutrustning som stövlar och skyddsväst, och där det senaste tillskottet, skyddsglasögonen, har fått ner olycksfrekvensen radikalt vad gäller plantagearbetet.

Arbetet bedrivs i högt tempo; en tappare har i genomsnitt mindre än 20 sekunder på sig per träd att skära de nödvändiga snitten och vända rätt koppen som samlar upp gummit. Men alla har gått en kurs som är 21 dagar lång för att lära sig snitta på det optimala sättet. Lönenivån är ganska låg med europeiska mått mätt, lägre än för en frilansande tappare som jobbar åt byns mindre gummiträdsägare.

Den stora skillnaden för en tappare anställd av anläggningen är de förmåner som följer med på köpet: möjlighet till boende i de närliggande ”konstgjorda byar” som företaget har uppfört i direkt anslutning till fabriken, fri tillgång till vatten och el i dessa bostäder, daghemsverksamhet och skolgång i egenuppförda primary schools för de mindre barnen, samt inte minst viktigt, en enkel försäkring och tillgång till hälso- och sjukvård om man blir sjuk.

Socialt ansvarstagande

Det är detta omfattande sociala ansvarstagande som kanske utgör den största skillnaden mellan att driva en såpass stor tillverkningsanläggning i denna del av Afrika jämfört med i Västeuropa eller Nordamerika. Det måste till ett stort lokalt ansvar, annars uppstår lätt tvister, protester och så vidare. Betydande fasta kostnader som egentligen riktar sig direkt till den egna arbetsstyrkan går under beteckningen CSR.

”Alternativet finns egentligen inte. Vi måste ta ett stort socialt ansvar, annars blir det ganska omöjligt att bedriva en så stor verksamhet som vi gör med nästan 1 300 anställda”, säger Henriette Gomis-Billon (tvåa från höger i bilden ovan)  som ansvarar för hållbarhet och kommunikation i SIFCA-koncernen, huvudägare till SAPH.  

En god sida av detta ansvarstagande är de många pluseffekter det får för de byar som ligger vid sidan om företagsbyarna. Även dessa byar får använda sig av hälsocentret med läkare och sköterskor, till exempel vid barnafödande.

När vi besöker hälsocentret sitter det ett antal kvinnor och väntar på att bli undersökta, och i ett rum vilar en mamma ut med sitt barn efter morgonens födsel. Allmänt sett anser de att standarden och utrustningskvaliteten är högre än vid motsvarande statsägda center.

Ett eget ekosystem

Rollfördelningen mellan staten och en stor privat verksamhet som denna är således annorlunda här än i Europa. Mycket av den service som staten vanligen erbjuder ombesörjs i detta område av den stora gummiproducenten. Och gränsen går inte vid företagsbyarna.

I områdena strax utanför dessa ger företaget stöd till high schools såväl med materiel som byggande av nya lokaler – vi ser exempel på detta och får situationen beskriven av rektor och lärare. Företaget bygger även skolkantiner med stöd av lokala kvinnogrupper för livsmedelsförsörjning och matlagande, under temat ”a hungry belly has no ears”.

”Det är ett helt eget socialt ekosystem som är uppbyggt runt anläggningen i Bongo”, säger Rosman Jahja (tvåa från vänster i bilden ovan), VP Corporate Responsibility, Trelleborg AB som besökt anläggningen. ”Och verksamheten ger möjlighet till inkomst för småföretagande gummibönder, på ett bättre sätt än om man odlade kakao som man bara kan skörda två gånger om året. Tyvärr har en viss överetablering i kombination med ett lågt gummipris lett till att den ekonomiska utvecklingen avstannat något på senare år. Men det är ingen tvekan om att anläggningen ökar den sociala tryggheten i just detta område.” 




Läs mer om Trelleborgs: Efterlevnad, Resurser och Samhällsengagemang