En losning som flyter fram
Anläggningarna inom energiindustrin blir allt större och det behövs nya sätt för att installera utrustning. Trelleborgs teknik gör det möjligt att låta nya installationer helt enkelt flyta på plats.
En konsekvens av att efterfrågan på energi ökar runtom i världen är att energiproducenter måsteprospektera lägen som är allt svårare att komma åt.
Det innebär särskilda utmaningar – till exempel att bygga anläggningar i extremt ogynnsamma miljöer. Strävan efter stordriftsfördelar innebär ibland att objekt blir så stora att de inte längre kan hanteras med konventionella medel.
Offshoreoljeriggar är ett typiskt exempel. Den konventionella lösningen är att plattformens bärande struktur är fast förankrad i havsbotten, medan överbyggnaden lyfts på med en tunglyftkran. Men med överbyggnader som numera kan väga mer än 30 000 ton är det ofta omöjligt att använda kranar.
Det är här floatover-metoden kommer in. Tekniken används rutinmässigt för oljeriggar på grundare vatten och tillämpas nu allt längre ut till havs. Floatovermetoden innebär att en pråm lastad med överbyggnaden seglar in mellan den bärande strukturens ben. Väl på plats tar pråmen in havsvatten som barlast, och sjunker därmed något, så att överbyggnaden vilar på den bärande strukturen.
Trelleborg levererar kopplingsenheterna mellan överbyggnad och ben (LMU) och däcksstödenheter (DSU) som gör denna operation möjlig. Under sammankopplingsprocessen tar LMU-enheterna, stålkonstruktioner med elastomerkuddar, upp de statiska och dynamiska belastningarna från överbyggnaden samt de horisontella krafter som beror på vågor. DSUenheterna fyller en liknande funktion mellan överbyggnaden och pråmdäckets stödram under transporten. Under sammankopplingen måste dekompressionen av DSU-enheterna motsvara kompressionen av LMU-enheterna, medan de båda väldiga strukturerna långsamt förenas till en. Konventionella fendrar skyddar den bärande strukturen och pråmen från att skada varandra när det är sjögång.
LMU-enheterna, en för varje ben på tornet, är tillverkade separat med icke-linjär finit elementanalys för att motsvara data om förväntad belastning och rörelse. Målet är att uppnå vad J.P. Chia, teknisk chef vid Trelleborg Offshore & Constructions specialproduktverksamhet i Singapore, kallar ”den nödvändiga icke-linjära fjäderstyvheten för denna viktiga uppgift”.
Utmaningarna är enorma. Wheatstoneprojektet som nyligen genomfördes utanför västra Australien omfattade en överbyggnad som väger 37 000 ton, det tyngsta objekt som någonsin flyttats på plats med LMU-enheter. Ett annat projekt krävde LMU-enheter med kapacitet för tre meter höga vågor – högre än vad något floatover-projekt tidigare förutsett. I båda fallen hade LMU-enheterna konstruerats individuellt för de olika förhållandena.
Trelleborg undersöker nu om samma teknik kan användas i vindkraftsammanhang. Havsbaserade vindkraftparker långt från kusten behöver transformatorstationer till havs för att omvandla likström till växelström före överföring till land. Sådana transformatorstationer kan väga upp till 22 000 ton och Trelleborg utvecklar floatover-teknik för att placera dem på sina bärande strukturer.
– Traditionella metoder för transport och installation av oljeindustrins utrustning på grunt vatten räcker inte för överbyggnader av den storlek och vikt vi talar om här. Vi förutser en liknande utveckling inom havsbaserad vindkraft, eftersom floatover är en effektivare, snabbare, säkrare och kostnadseffektivare metod än traditionella lösningar.
Detta är en artikel från Trelleborgs magasin T-Time, för att se alla språkversioner och tidigare nummer, klicka här.
Pressservice: Denna artikel finns att tillgå i 8 språkversioner. Media är välkommen att använda artikeln i sin egen publikation. Om den återpubliceras, vänligen uppge kontaktuppgifterna: www.trelleborg.com
E-post: news@trelleborg.com