Polymerskolan
Vill du lära dig mer om den grundläggande beståndsdelen i Trelleborgtillverkade produkter? Här kan du läsa om gummits historia, hur det framställs och dess användningsområden.
Det gråtande trädet
Vi vet inte hennes namn och vi vet inte varför hon just denna dag för tusentals år sedan var ute i den storslagna sydamerikanska regnskogen. Förmodligen var hon ute för att samla frukter, bär och annat som var viktig näring för människorna i det kringvandrande indiansamhälle som hon tillhörde. Att hon stannade vid "det gråtande trädet" var ingen tillfällighet. Det hade hon passerat flera gånger tidigare och lagt märke till att det hade skadats på stammen. Ur såret rann en seg vätska. Denna gång hade hon tagit med sig ett kupat fruktskal som hon samlade upp "tårarna" i. Hon överlämnade det fyllda fruktskalet till stammens äldste då hon kom tillbaka till lägerplatsen. Han undersökte innehållet. Kanske utförde han en religiös rit när han sedan droppade "tårarna" på en trästör samtidigt som han vred den över elden. Resultatet blev i varje fall sensationellt. "Tårarna" stelnade till en elastisk massa som stamäldsten rullade till en boll mellan handflatorna. Han var oförsiktig ett kort ögonblick och tappade den märkliga bollen. Till barnens stora förtjusning studsade den med rejäla skutt upp i luften flera gånger. Hade det inte varit för att stamäldsten misstänkt något magiskt med bollen skulle det roliga ha fortsatt hela kvällen. Ett material med sådana egenskaper måste vara speciellt, ansåg man genast och det var inte utan att man hade rätt!
Gummiträdet (Hevea brasiliensis) blir cirka 20 meter högt. Sju år efter sådd kan det börja tappas på latex och vid 10 års ålder har det som störst avkastning. Ett gummiträd kan tappas cirka 170 gånger på ett år, och ger 30-35 gram latex per gång, eller totalt cirka 250 kilo under hela sin livstid.
Den tidiga utvecklingen
Efterhand kom indianerna att intressera sig för det nyupptäckta materialet från gummiträdet som de kallade "cahu-chu" - trädets tårar. Genom att blanda in olika växtdelar gick det att påverka egenskaper hos materialet och man hittade nya användningsområden.När européerna kom till Sydamerika och fick se hur indianerna bland annat använde gummit till att göra vattentäta kläder och stövlar insåg de snabbt att detta var ett användbart material. Indianernas "cahu-chu" blev till "kautschuk" som snart blev ett begrepp för en helt ny industrigren.
Naturgummi är till största delen sammansatt av ett polymert kolväte där varje molekyl består av tusentals isopren- enheter. Formeln för isopren är (C5H8) n, där n står för antalet enheter i molekylkedjan.
Naturgummi
Visserligen kan man utvinna liknande växtsafter ur andra växter, men ingen har kunnat jämföras med gummiträdet i betydelse. Växtsaften, som kallas för latex, är inte något enhetligt ämne och kan variera i kvalitet mellan olika odlingsområden och sorter. Latex består av vatten (62 %), gummipartiklar (35 %) samt en mängd andra ämnen, bland annat proteiner. Latex är en blandning med polymerer. Polymerer är ämnen som uppbyggda av många liknande enheter, monomerer, till långa molekylkedjor.
Det första förädlingssteget av naturgummi
Om vi analyserar växtsaften som just tappats från gummiträdet finner vi mycket små gummipartiklar, många av dem mindre än en tusendels millimeter. Runt gummipartiklarna finns ett lager av proteiner (äggviteämnen), som hindrar växtsaften från att klumpa ihop sig. Bryts det här proteinlagret ner frigörs polymererna och materialet koagulerar. Numera görs detta genom att man tillsätter syra men förr användes varm rök för att uppnå samma effekt.
År 1888 uppfann J B Dunlop ett gummidäck som kunde fyllas med luft (det pneumatiska däcket). Uppfinningen var ett viktigt steg i utvecklingen av bilar och cyklar.
Goodyear och upptäckten av vulkning
Innan 1839 bestämdes gummits egenskaper helt av den omgivande temperaturen. Var det kallt sprack gummit och om det var för varmt blev det klibbigt. Detta var anledningen till att det dröjde ända till 1839 innan det stora industriella uppsvinget kom.
Det var Charles Nelson B Goodyear som kom fram till att gummits egenskaper kunde förbättras genom att man tillsatte svavel. Upptäckten skedde faktiskt av en slump då Goodyear glömde kvar en bit gummi på en varm ugn. Av en händelse var ugnen beströdd med svavelpulver och när han undersökte gummit efteråt visade det sig ha fått nya och bättre egenskaper. Det återtog nu sin ursprungliga form efter sträckning, det hade blivit elastiskt. Metoden kom att kallas vulkning, och denna gjorde det möjligt att använda gummit för tillverkning av regnrockar, galoscher och i förlängningen många andra produkter, såsom bil- och cykeldäck.